Alfred Nobels fredspris ska ges till de som enligt Alberts egna ord hafva gjort menskligheten största nytta. Detta är ju en mening som kan tolkas på lite olika sätt och så har det också varit genom åren. 2009 var det många som lyfte ögonbrynen då USAs dåvarande president Barack Obama fick priset för det han skulle göra och inte det han gjort. Ett slags motiverande pris kan vi säga.

År 1994 fick Yitzchak Rabin, Shimon Peres och Yassir Arafat priset för att de hade skrivit under Osloavtalet. Detta skulle ju ge fred och här kan vi tänka oss att nobelpriset också skulle verka inspirerande. Det fungerade ungefär lika bra som när Obama fick priset. Men det var säkert roligt för herrarna i fråga att få priset.

Om vi går ännu längre tillbaka i tiden så kanske du blir förvånad att få veta att Adolf Hitler blev nominerad för ett fredspris från Nobelstiftelsen. Det var en svensk politiker som i ren ironi föreslog att Hitler skulle få priset 1939. Han drog dock tillbaka sin nominering. Det intressanta i sammanhanget var att Hitler förbjudit tyskar från att ta emot nobelpriser fyra år innan hans eget namn kom med i leken. Detta kan förstås bero på alla judiska pristagare som fortsatt dominerar listan med namn för pristagare.